Italian Baroque Era Painter, ca.1634-1705 ,Italian painter and draughtsman, active also in Spain. He was one of the most celebrated artists of the Neapolitan Baroque, whose vast output included altarpieces, mythological paintings and many decorative fresco cycles in both palaces and churches. He moved away from the dark manner of early 17th-century Neapolitan art as practised by Caravaggio and his followers and Jusepe de Ribera, and, drawing on the ideas of many other artists, above all the 16th-century Venetians and Pietro da Cortona, he introduced a new sense of light and glowing colour, of movement and dramatic action.   Related Paintings of GIORDANO, Luca :. | Crucifixion of St. Peter fh | The Philosopher Cratetes kj | Fresken in der Galerie des Palazzo Medici-Riccardi in Florenz, Szene: Triumph der Medici in den Wolken des Olymp, Detail | Psyche Served by Invisible Spirits fhh | Psyche's Parents Offering Sacrifice to Apollo dfj |
Related Artists:
George de Forest Brush
American figure and portrait painter. b.1855 d.1941 was an American figure and portrait painter. He was born in Shelbyville, Tennessee He was a pupil of G??rome in Paris. He studied in Paris under Jean Leon Gerome, among others. His work was printed in Harpers and Century Magazines as early as 1881, including an illustrated article, An Artist Among the Indians in 1885. He taught at Cooper Union and at The Art Students League and he exhibited and was a member of the National Academy of Design. In 1883, public attention was first attracted to his work by his pictures of Native American life in the West, such as "The Silence Broken," "The Sculptor and the King," "The Indian and the Lily," and "The Moose Chase" (National Gallery, Washington).
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Santi Di Tito
Italian Painter and Architect, 1536-ca.1602 was an Italian painter of Late-Mannerist or proto-Baroque style, what is sometimes referred to as Contra-Maniera. Born in Borgo San Sepolcro, in Tuscany. There is little documentation to support the alleged training under Bronzino or Baccio Bandinelli. From 1558-1564, he worked in Rome on frescoes in Palazzo Salviati and the Sala Grande of the Belvedere (Homage of the People) alongside Giovanni de' Vecchi and Niccol?? Circignani. He acquired a classical trait, described as Raphaelesque by S.J. Freedburg. This style contrasted with the reigning ornate Roman painterliness of the Federico and Taddeo Zuccari or their Florentine equivalents: Vasari, Alessandro Allori, and Bronzino. Among his pupils was Cigoli. Another pupil named Francesco Mochi became a sculptor in the Baroque style, creating among other pieces, the colossal Saint Veronica', supervised by Gianlorenzo Bernini and placed in the crossing of St. Peter's Basilica in Rome. After returning to Florence in 1564, He joined the Accademia del Disegno, and he did not venture to paint outside of Tuscany. He contributed two unusual paintings for the Duke's study and laboratory, the Studiolo of Francesco I in the Palazzo Vecchio. This artistic project was partly overseen by Giorgio Vasari. These paintings are (the Sisters of Fetonte and Hercules and Iole).